Projekt Exoplanet.
Som amatörastronom kan man göra mycket nytta även med de mindre instrument vi förfogar över. Man kan notera ljusstyrkeförändringar hos variabla stjärnor, leta efter ännu inte upptäckta asteroider och kometer i vårt solsystem och söka efter planeter runt andra stjärnor. (Exoplaneter)
Bara i vår galax har vi milliarder stjärnor och många av dessa har egna planetsystem som ännu återstår att upptäcka.
De mindre planeterna av jordstorlek hittar vi inte med amatörinstrument men de stora gasplaneterna som är större än Jupiter kan vi detektera. Vidare utforskning av de eventuella planetsystem amatörer upptäcker tar exempelvis ESA hand om. ESA,s projekt Darwin består av ett antal teleskop som kommer att placeras cirka 1,5 millioner kilometer från jorden, bortom månens bana och därifrån söka igenom rymden inom en radie av knappt 100 ljusår.
Darwin projektets teleskop.
Darwin flotilla består av 4 fri-flygande farkoster/teleskop som söker igenom rymden efter Jordliknande planeter och deras kemiska signatur för liv, kring andra stjärnor. Vidare skall Darwin ta bilder med högupplösning och stor detaljrikedom.
Att hitta exoplaneter som kretsar runt andra stjärnor är svårt.
En jämförelse kan vara att fösöka se en låga från ett stearinljus invid en fyr på 1000 km avstånd. Som ni förstår så är det inte lätt.
I synligt ljus är skillnaden i ljusstyrka mellan en stjärna och en Jordlik planet ungefär 1000.000,000 / 1.
Darwin söker efter liv i de infraröda våglängderna där man får ner skillnaden till 1.000,000 / 1. Teleskopens dekterorer kyls ner till -265 grader för att inte ge ifrån sig egen infraröd strålning som kan störa den inkommande strålningen från en avlägsen planet.
Copyright ESA 2001. Illustration by Medialab
Den metod vi kommer att använda oss av är att med hjälp av CCD-kameror kontinuerligt fotografera av ett antal stjärnor under 1 eller kanske ett par år. Ett flertal stjärnor krävs eftersom den eventuella planet som kretsar runt stjärnan måste ha en bana som gör att planeten passerar framför stjärnan. Då kommer stjärnans ljusstyrka att minska med kanske 1% och det är den avvikelsen vi söker. Antalet möjliga planeter att upptäcka med denna metod minskar naturligtvis då deras banplan måste ligga så de skymmer stjärnan för ett tag. Alltså måste det till att välja ut ett antal tänkbara stjärnor, gärna av solens typ, för att ha en chans att lyckas.
Figur 1. visar en sådan planetpassage av en stjärna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Teleskopfrågan har vi inte riktigt löst än. Det största teleskopet är en 8 tums Newton men en 12 eller 14 tums Ritchey Chretien vore idealisk.
Men ekonomin räcker inte till för att köpa in ett sådant teleskop. De är mycket dyra.
Resten av utrustningen finns såsom bra CCD-kameror -ST2000XM och SXV-H9. Vidare finns två Losmandy G11 monteringar med Gemeni GOTO.
Tillsvidare använder vi de teleskop som finns till förfogande.
Figur 1
Copyright ESA
(Based on image by Hans Deeg, from 'Transits of Extrasolar Planets')
Arbetet med att välja ut stjärnor, som förhoppningsvis har tillräckligt stora planeter att detektera, pågår. Hänsyn måste tas till redan analyserade stjärnor via de kataloger som finns tillgängliga. Vidare dammsuger ESA och Nasa allt inom cirka 100 ljusår. Alltså måste man lite längre ut och kommer frågan - räcker våra instrument till eller måste ett större införskaffas ?
Senast i slutet av maj bör valet av stjärnor vara klart och sen bör vi komma igång i augusti.
07 juni 2006
Stjärnorna som skall bevakas är utvalda.